Jakob Bergmans Uppsåt
I mitt konstnärskap har jag alltid strävat efter totalitet. Det viktiga i allt mitt berättande är att övertygas av det exakta i allt som kan ske. Så även i fallet med Juicepojkarna. Dock skulle min resa denna gång vändas in absurdum och slitas i alla riktningar, faktiska och ofaktiska. Jag ville skapa verkligheten men fann att det var jag som skapades, ruta för ruta i mitt möte med det overkliga. Det här projektet har gett känslan av evighet. Man säger att en film görs tre gånger, i manus, in inspelning och i efterarbetet. Denna film har gjorts en halv gång. Men en halva av evigheten slutar ändå i förlorad ungdom och vissnade ängar utav cement där engång liv blivit till. Trots detta är jag stolt. Stolt över det krafter vi brukar men inte känner. Jag vill i Juicepojkarna göra klart att dessa krafter året 2014 finns hos oss starkare och mer respektingivande en kanske någonsin förut.
